{"id":133,"date":"2009-07-09T07:32:35","date_gmt":"2009-07-09T06:32:35","guid":{"rendered":"http:\/\/ystadsstudenter.se\/?page_id=133"},"modified":"2016-03-04T15:59:20","modified_gmt":"2016-03-04T14:59:20","slug":"1959-essens-%e2%80%9dlardomar%e2%80%9d","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/?page_id=133","title":{"rendered":"1959 Ess\u00e9ns \u201dl\u00e4rdomar\u201d"},"content":{"rendered":"

Vid sammankomsten mindes Leif H Hj\u00e4rre n\u00e5gra av lektor Ess\u00e9ns \u201dl\u00e4rdomar\u201d, vilka sammanst\u00e4llts nedan med h\u00e4nvisning till respektive sida i Ess\u00e9ns b\u00f6cker. Dessa anges med sin titel i referatet:<\/p>\n

Tolv kring bordet
\n<\/strong> 11: Brillat-Savarin: H\u00f6gsta antalet vid bordet \u00e4r tolv. Musernas antal b\u00f6r \u00f6kas fr\u00e5n nio till tio. Ett gammalt romerskt ordspr\u00e5k: Sju \u00e4r en middag, men nio ett \u00f6ronbed\u00f6vande ov\u00e4sen.
\n15: Sokrates: \u201dTill fest hos b\u00e4ttre folk g\u00e5r b\u00e4ttre folk objudna\u201d
\n17: Gasterea r\u00e5der f\u00f6r smakens njutningar. N\u00e4r hon v\u00e4rdigas visa sig, upptr\u00e4der hon i skepnad av en ung flicka: hennes g\u00f6rdel b\u00e4r eldens f\u00e4rg, hennes h\u00e5r \u00e4r svart, hennes \u00f6gon himmelsbl\u00e5 och hennes former fulla av behag. Hon \u00e4r sk\u00f6n som Venus men framf\u00f6r allt \u00f6verd\u00e5digt intagande.
\n27: Kejsar Fredrik I:s g\u00e4stabud p\u00e5 slottet i Erfurt 1183. Golvet i riddarsalen , som l\u00e5g mitt \u00f6ver kloaken, brast under den storslagna middagens pompa och st\u00e5t. Med ett hiskeligt brak sj\u00f6nk hela h\u00e4rligheten ner i den ot\u00e4cka soppan, d\u00e4r \u00e5tta furstar och ett hundratal riddare kv\u00e4vdes av kv\u00e4ljande kallsupar.
\nAnnat var det i Lucullus palats i Rom. In i Appollosalens h\u00e4rlighet pumpades eggande och s\u00f6vande parfymer f\u00f6r att efter behov reta g\u00e4sternas aptit eller framkalla en behaglig sl\u00f6het.
\n28: Den 2 juni 1420 \u00e4r en viktig dag i v\u00e4rldshistorien. D\u00e5 serverades f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen soppa. Det skedde vid br\u00f6llopet mellan Henry V av England och Katarina av Valios. Gl\u00f6m inte dagen och hissa flaggan i topp! Ty det \u00e4r en av de stora m\u00e4rkesdagarna i den m\u00e4nskliga kulturutvecklingens historia.
\n29: Med ren\u00e4ssansen i Italien, d\u00e4r de sk\u00f6na konsterna dyrkades och blomstrade som kanske aldrig f\u00f6rr, \u00e5terfick Gasterea den hedersplats som hon f\u00f6rtj\u00e4nar. Men f\u00f6rst i Frankrike blev kokkonsten verklig konst. Vi tackar Katarina av Medici f\u00f6r det. Ty n\u00e4r hon 1533 gifte sig med Henry II tog hon sina kockar med sig. Och deras l\u00e4rdomar f\u00f6ll i fruktbar jord, ty fransm\u00e4nnen har en naturlig fallenhet f\u00f6r matlagning.
\n30: En middag p\u00e5 Stockholms slott den 12 februari 1632: Oxstek, f\u00e5rstek, kalvstek, stekta j\u00e4rpar, g\u00e4ss, hare, h\u00f6ns och orre. Sedan vilade man sig med oliver, tills man fick aptit f\u00f6r \u00e4rtor och fl\u00e4sk och ytterligare ett par soppor, kokt oxk\u00f6tt i tv\u00e5 varianter och f\u00e5rk\u00f6tt likas\u00e5 i tv\u00e5, kokt g\u00e5s, hare och \u00e4lg. P\u00e5 nytt serverades nu oliver och d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljde fiskr\u00e4tterna: stekt, sp\u00e4ckad g\u00e4dda och kokt g\u00e4dda, ostron, bergfisk och salt lax. Middagen avslutades med pastejer och t\u00e5rtor. Tro inte att det mesta var sk\u00e5der\u00e4tter som bara gick g\u00e4sterna f\u00f6rbi. Meningen var att varje g\u00e4st skulle ta f\u00f6r sig av samtliga r\u00e4tter. Sex timmar tog vanligtvis en festm\u00e5ltid. V\u00e4rldsrekordet innehas sedan 1632 av det danska kungahuset. Vid en middag detta \u00e5r satt man vid den kungliga taffeln oavbrutet fr\u00e5n klockan elva p\u00e5 f\u00f6rmiddagen till klockan \u00e5tta p\u00e5 kv\u00e4llen. Man drack kopi\u00f6st att det var vanligt att g\u00e4sterna blev s\u00e5 berusade att de m\u00e5ste kasta upp flera g\u00e5nger.
\n31: En v\u00e4ndpunkt kom med Ludvig XIV. Han gav ibland offentlig taffel. Man \u00e5t f\u00f6r \u00f6ppen rid\u00e5 i starkt ekl\u00e4rerade rum. Och utanf\u00f6r stod plebsen med n\u00e4san mot rutan och s\u00e5g med dreglande mun p\u00e5 h\u00f6gdjuren och st\u00e5ten. Sista g\u00e5ngen i Sverige var strax efter f\u00f6rra sekelskiftet p\u00e5 Haga slott av Oskar II. Det blev emellertid inte n\u00e5gon succ\u00e9. En kr\u00f6ning kungjordes f\u00f6r folket av h\u00e4rolder som ropade \u00e5r 1818: \u201dNu \u00e4r Carl Johan, han och ingen annan, kr\u00f6nt till Sveriges konung\u201d. P\u00e5 kv\u00e4llen efter stod det t\u00e5liga och trogna folket som brukligt var och bevakade den stela festen. Allt var mycket lyckat, \u00e4nda tills Majest\u00e4tet efter m\u00e5ltiden l\u00e4mnade den kungliga taffeln. F\u00f6r d\u00e5 kom ett ljushuvud som st\u00e5tt p\u00e5 fel sida om glasd\u00f6rrarna och f\u00f6rst\u00f6rde alltihop. \u201dNu \u00e4r konung Carl XIV Johan m\u00e4tt, han och ingen annan.\u201d Kungen gav aldrig n\u00e5gon s\u00e5dan f\u00f6rest\u00e4llning mer.
\n33: En festmiddag p\u00e5 Versailles var inget kulinariskt underverk, den var bara pampig och \u00f6verv\u00e4ldigande. Inom vissa hovkretsar b\u00f6rjade man emellertid att minska antalet g\u00e4ster och ge middagarna en mera intim och f\u00f6rfinad karakt\u00e4r. 34: Den kungliga m\u00e4tressen markisinnan Montespan, Colbert och prinsen av Cond\u00e9 inleder den nya eran. Framf\u00f6r allt den store Cond\u00e9. Han \u00e4r 1600-talets Apicius (romare som levde p\u00e5 100-talet e.Kr. gourmet, ber\u00f6md f\u00f6r en kokbok) och Vatel, hans kock har vunnit od\u00f6dlighet \u2013 d\u00e4rf\u00f6r att han begick sj\u00e4lvmord i f\u00f6rtvivlan \u00f6ver en misslyckad r\u00e4tt.
\n34: Ludvig XV \u00e4lskade inte bara unga kvinnor och gammal cognac, som malisen g\u00e4rna p\u00e5st\u00e5r. Han var en man med m\u00e5nga str\u00e4ngar p\u00e5 sin b\u00e5ge, och \u00e5t bordets njutningar \u00e4gnade han i varje fall st\u00f6rre delen av sin dag.
\nN\u00e4r vid Franska Revolutionen kungen, prinsarna och h\u00f6gadeln sopades bort stod deras m\u00e4sterkockar utan plats. Men r\u00e5dl\u00f6sa stod de inte. De \u00f6ppnade f\u00f6rstklassiga restauranger. Den mest ber\u00f6mda \u00e4r Beauvilliers som lade ner sitt kulinariska vetande i en stor kokbok L\u00b4Art du Cuisiner (1814).
\n39: De, som \u00e4ta eller dricka till \u00f6verm\u00e5tt, f\u00f6rst\u00e5 varken konsten att \u00e4ta eller dricka.
\n46: Bjud inte p\u00e5 sill till sm\u00f6rg\u00e5sbordet. Kom ih\u00e5g de gamla munkarnas litania:?En sill och en sill \u00e4r tv\u00e5 sillar.
\nTv\u00e5 sillar och en sill \u00e4r tre sillar.
\nTre sillar och en sill \u00e4r fyra sillar.
\nO.S.V. upp till hundra sillar.
\nF\u00f6r salt sill och r\u00f6kt sill bevare oss, milde Herre Gud.
\nA-a-a-amen.<\/p>\n

Till s\u00e4llheten min son, l\u00e5t visheten dig f\u00f6ra
\n<\/strong> 12: Du kommer f\u00f6rst\u00e5s ih\u00e5g Eulenb\u00f6ck fr\u00e5n den d\u00e4r kv\u00e4llen p\u00e5 Heliga tre konungars dag, n\u00e4r han satt hemma hos Edvard och docerade. F\u00f6r ni \u00e4r v\u00e4l bekanta? Du k\u00e4nner honom genom Ludwig Tieck, eller hur?
\nN\u00e4r vi h\u00f6rde Eulenb\u00f6ck den g\u00e5ngen, s\u00e5 gladde vi oss alla \u00e5t att f\u00e5 del av hans v\u00e4ldiga visdom, men tyv\u00e4rr f\u00f6rsj\u00f6nk han i minnet av n\u00e5gra gamla fina \u00e5rg\u00e5ngar och brast i otr\u00f6stlig gr\u00e5t. Och dagen efter reste han bort med en Durchlaucht och blev hovm\u00e5lare i st\u00e4llet f\u00f6r l\u00e4rare i ars bibendi. S\u00e5 alltj\u00e4mt sitter det Didrikar v\u00e4rlden runt och fr\u00e5gar, hur och vad man skall dricka. \u2013
\n\u00c4r det mig , som ni fr\u00e5gar?
\nTro f\u00f6r all del inte att jag har Eulenb\u00f6cks v\u00e4ldiga praktiska erfarenhet! Mina studier ligger mer p\u00e5 det kulturhistoriska planet. Men f\u00f6rsumma inte heller den sidan, ber jag. Vem som helst kan dricka ett glas gott vin, men endast ett litet f\u00e5tal kan riktigt avnjuta det. D\u00e4rtill kr\u00e4vs b\u00e5de erfarenhet och v\u00f6rdnad, men hur skall du r\u00e4tt kunna uppskatta ett vin, om Du inte vet, att miljoner m\u00e4nniskor i tusentals \u00e5r har arbetat p\u00e5 att f\u00e5 fram just denna underbara dryck, som m\u00e5h\u00e4nda smeker din gom idag. Ofta \u00e4r det ocks\u00e5 n\u00f6dv\u00e4ndigt att k\u00e4nna till den plats, d\u00e4r vinet gjordes, och det folk, som gjorde det innan man tr\u00e4ffar sitt val.
\nVar v\u00e4xer d\u00e5 det b\u00e4sta vinet, h\u00f6r jag Didrik fr\u00e5ga p\u00e5 nytt. Och jag svarar: Hur skall jag kunna svara p\u00e5 det. L\u00e4ttast kommer jag v\u00e4l ifr\u00e5n den besv\u00e4rliga fr\u00e5gan genom att citera n\u00e5gra verser ur en dikt av Richard Ilnitzky:?Ein jedes Studium schafft schwere Plagen!
\nDie allerschwerste scheint mir doch zu sein,
\nDas mich die L\u00e4ute immerw\u00e4hrend fragen:?\u201cWo w\u00e4chst denn eigentlich der besste Wein?\u201c
\nDann sag\u00b4 ich weisheitsvoll: In jedem St\u00e4dchen,
\nDas wisst ihr alle, meine liebe Herren,
\nGibt\u00b4s schwarz- und braun- und blondgelockte M\u00e4dchen,
\nAbwechselnd kusst\u00b4 ich einstmal alle gern.\u201c
\n13: F\u00f6rs\u00f6k att bli universell i den smak \u2013 ocks\u00e5 n\u00e4r det g\u00e4ller vin. L\u00e4tt \u00e4r det inte, ty Bacchus kr\u00e4ver en str\u00e4ng uppfostran av sina adepter, och den, som inte g\u00e5tt i en s\u00e5dan skola, vet inte heller, hur han skall njuta gudens g\u00e5vor. Historien vimlar faktiskt av varnande exempel. Napoleon \u00e4lskade bara Chambertin, kejsar Josef II drack inget annat \u00e4n tokayer, medan Peter den store ans\u00e5g, att br\u00e4nnvin var den enda dryck, som var v\u00e4rdig hans gom.
\n14: Ess\u00e9n tillst\u00e5r att han aldrig druckit tokayer, som enligt k\u00e4nnare \u00e4r drycken som flytande guld och v\u00e4rldens underbaraste vin. Men i sj\u00e4lva verket s\u00e5 f\u00f6rskr\u00e4ckligt s\u00f6tt. Tokayeressens har en sockerhalt p\u00e5 32%. Antikens motsvarighet till tokayeressensen var det av Homeros s\u00e5 entusiastiskt besjungna pramniska vinet, som var k\u00e4nt f\u00f6r sin magiskt livgivande kraft, precis som tokayern. Inget bevisar sanningshalten i detta p\u00e5st\u00e5ende b\u00e4ttre \u00e4n August den starke av Polen. Han drack tokayer varje dag, s\u00e4gs det, och han hade 365 o\u00e4kta barn \u2013 ett f\u00f6r varje dag hela \u00e5ret runt.
\n14: Men det var inte om August den starke och hans bastarder utan om Iliadens hj\u00e4ltar, som jag skulle tala nu. D\u00e5 Nestor i elfte s\u00e5ngen i Iliaden hade f\u00f6rt den sv\u00e5rt s\u00e5rade Machaon till sitt t\u00e4lt, blandade den gudah\u00e4rliga Hekamede en drink av pramniskt vin, riven getmj\u00f6lksost och en liten aning mj\u00f6l. Och n\u00e4r de b\u00e5da k\u00e4mparna hade druckit denna egendomliga blandning, gl\u00f6mde de tr\u00f6ttheten och blessyrerna och b\u00f6rjade tala i munnen p\u00e5 varandra och skr\u00f6t i kapp om gamla krigarbragder och hj\u00e4lted\u00e5d. Det var en riktig pick me up, om vi f\u00e5r tro Homeros. 15: Men \u00e4nnu b\u00e4ttre var den cocktail, som sk\u00f6na Helena en g\u00e5ng bj\u00f6d Telemachos och Peistratos, n\u00e4r de kom till Menelaos palats. Ingredienserna k\u00e4nner jag tyv\u00e4rr inte n\u00e4rmare till, men Homeros p\u00e5st\u00e5r att drycken var s\u00e5 underbar, att den, som smakat den, blev s\u00e5 upplivad, att han inte skulle ha m\u00e4ktat f\u00e4lla s\u00e5 mycket som en t\u00e5r en g\u00e5ng, inte ens om hans far och mor hade legat d\u00f6da framf\u00f6r honom, eller hans bror eller hans \u00e4lskade son hade dr\u00e4pts av fiendespjut inf\u00f6r hans \u00f6gon. Var det sj\u00e4lva drycken, eller var det sk\u00f6na Helena, som piggade upp de tr\u00f6tta resen\u00e4rerna s\u00e5? Jag vet inte, jag vet bara, att jag h\u00e4r har serverat dig v\u00e4rldens f\u00f6rsta cocktail. Och jag tror att den kommer att liva upp dig, \u00e4ven om Homerus \u00f6verdrev en liten, liten smula.
\n16: F\u00f6r n\u00e4r du kommer p\u00e5 middag h\u00e4rn\u00e4st och v\u00e4rdinnan v\u00e4lkomnar dig med sin hemmagjorda avskyv\u00e4rda cocktail, skall du se, att b\u00e5de hon och hennes White lady kommer att st\u00e5 som i ett f\u00f6rklarat sken, om du bara f\u00f6r ett par sekunder dr\u00f6mmer dig tillbaka till Menelaos palats, till v\u00e4rldens sk\u00f6naste kvinna och till v\u00e4rldshistoriens f\u00f6rsta cocktail.
\nMen d\u00e5 m\u00e5ste du ha fantasi f\u00f6rst\u00e5s. Har du inte det, har du i alla fall l\u00e4rt dig, att en liten aptitretare f\u00f6re maten visst inte \u00e4r ett modernt p\u00e5fund av oss storstadsm\u00e4nniskor f\u00f6r att sl\u00e5 ihj\u00e4l den d\u00e4r pinsamma halvtimmen f\u00f6re middagen n\u00e4r man v\u00e4ntar p\u00e5 en f\u00f6rsenad g\u00e4st. Men grekerna \u00e4r absolut oskyldiga till den barbariska blandning som nu kallas cocktail. Den har kommit till oss via Amerika, fast den uppfanns av en engelsk gods\u00e4gare, som hette Allan och som bodde n\u00e4ra den lilla staden Kingston upon Thames. Han var stamkund p\u00e5 ett v\u00e4rdshus d\u00e4r man regelbundet anordnade tupp f\u00e4ktningar. S\u00e5 det h\u00e4r m\u00e5ste ha h\u00e4nt f\u00f6r mer \u00e4n hundra \u00e5r sedan. En g\u00e5ng gav sig Jupiter, gods\u00e4garens \u00e4lsklingstupp, ut p\u00e5 \u00e4ventyr och var borta i flera dagar. N\u00e4r han sent omsider \u00e5terv\u00e4nde, st\u00e4llde den \u00f6verlycklige Mr Allan till en fest och bj\u00f6d alla v\u00e4rdshusets g\u00e4ster att dricka, s\u00e5 mycket de orkade. Men som han var en sparsam man och s\u00e5 fort som m\u00f6jligt ville han ha g\u00e4sterna berusade, r\u00f6rde han ihop en farlig blandning av gin, whisky, portvin och lite is. Drycken slog an, och st\u00e4mningen steg, och alla hurrade och sk\u00e5lade \u2013 for the cock\u00b4s tail. Ty Jupiter hade inte f\u00f6rlorat s\u00e5 mycket som en fj\u00e4der i sin stj\u00e4rt p\u00e5 hela eskapadern.
\nOm inte den h\u00e4r lilla historien har l\u00e4rt dig n\u00e5got annat, s\u00e5 har den v\u00e4l l\u00e4rt dig varf\u00f6r folk bjuder p\u00e5 cocktail, n\u00e4r de bjuder p\u00e5 kalas! Men en cocktail \u00e4r ocks\u00e5 att rekommendera som preludium till en middag d\u00e4r det bjuds p\u00e5 d\u00e5liga viner, ty den skadar v\u00e5ra smaknerver mer \u00e4n en cigarett. \u2013 Kort sagt, cocktailen \u00e4r en vulg\u00e4r dryck, och den enda v\u00e4rdiga f\u00f6rberedelsen f\u00f6r en god vinmiddag \u00e4r att dricka ett gott glas vin.
\n17: Just nu \u00e4r det modernt att bjuda p\u00e5 en l\u00e4tt torr sherry f\u00f6re maten, men jag vill faktiskt hellre rekommendera en god Chablis. Modet v\u00e4xlar, \u00e4ven n\u00e4r det g\u00e4ller drycker. F\u00f6rr i tiden drack man sherry ocks\u00e5 till maten, men det kom ur modet 1901, n\u00e4r Edvard VII besteg den engelska kungatronen och i sin eviga penningknipa s\u00e5lde 5000 dussin sherry fr\u00e5n den kungliga vink\u00e4llaren. Aff\u00e4ren, som v\u00e4ckte ett v\u00e4ldigt uppseende, inbragte kung Edvard futtiga 18000 pund men h\u00f6ll p\u00e5 at krossa Andalusiens p\u00e4rla, ty vem i hela V\u00e4sterlandet kunde dricka sherry, sedan den engelska hovf\u00f6rvaltningen f\u00f6r att tysta ner allt obehagligt skvaller hade f\u00f6rklarat, att Hans Majest\u00e4t hade s\u00e5lt sin sherry, helt enkelt d\u00e4rf\u00f6r att det inte l\u00e4ngre var vinet p\u00e5 modet.
\n32: Vi vet ju att Chateau Latour 1934 \u00e4r underbart, men vi m\u00e5ste allt ha sett etiketten f\u00f6rst innan vi riktigt uppskattar det. Eller hur?
\n38: Sitt gamla goda rykte har efter antiken de italienska vinerna aldrig lyckats \u00e5tervinna, kanske fr\u00e4mst d\u00e4rf\u00f6r att de s\u00e4llan t\u00e5l en anstr\u00e4ngande resa till fr\u00e4mmande land. Ty s\u00e5 stark \u00e4r deras k\u00e4rlek till hemmet, att de l\u00e4mnar kvar all sin h\u00e4rlighet, om de tvingas g\u00e5 i landsflykt, sade redan Plinius.
\nItalienarna \u00e4lskar att ge sina viner namn, som sl\u00e5r. Men kan verkligen n\u00e5gon m\u00e4nniska bli glad av att dricka Lacrimae Christi? \u2013 F\u00f6rv\u00e4xla det inte med Lacrimae Petri! Det namnet hittar du inte i n\u00e5got vinlexikon, f\u00f6r Lacrimae Petri \u00e4r bara en sk\u00e4mtsam ben\u00e4mning p\u00e5 d\u00e5ligt vin i allm\u00e4nhet, ett vin som \u00e4r s\u00e5 surt, att den, som lockas dricka det, g\u00f6r som Petrus. \u201dOch han gick ut och gr\u00e4t bitterligen.\u201d
\n\u00d6verallt d\u00e4r araberna f\u00f6rde islam till segern, ryckte de upp vinstockarna och br\u00e4nde Bachustemplen. F\u00f6r profeten hatade vin.
\nVi kristna d\u00e4remot ser p\u00e5 vinet eller \u00e5tminstone f\u00f6rr i v\u00e4rlden p\u00e5 det som n\u00e5got heligt, ty det ing\u00e5r ju som en symbol i v\u00e5ra heligaste riter, precis som det hade gjort i Orientens religioner redan i urgr\u00e5 tid. D\u00e4rf\u00f6r spred sig vinet norr om alperna i takt med kristendomen och d\u00e4rf\u00f6r var det mest munkarna som odlade vin i gallernas och germanernas gamla land.
\n39: Redan vid det allra f\u00f6rsta m\u00f6tet med romarna fick germanerna rykte om sig att vara om\u00e4ttliga i sitt umg\u00e4nge med vin. S\u00e5 ber\u00e4ttar Appianus, att Caesars germanska legosoldater var s\u00e5 berusade i slaget vid Pharsalus, att det var p\u00e5 vippen , att v\u00e4rldshistorien den g\u00e5ngen hade l\u00e4nkats in i en annan f\u00e5ra. Och n\u00e4r vi l\u00e4ngre fram bekantar oss med allemanner, franker och andra germanska stammar, m\u00e5ste vi tyv\u00e4rr medge att m\u00e5ttlighet inte kan n\u00e4mnas som deras dygd.
\n40: En revolution skakar norra Europa och omskakar m\u00e4nniskorna, och med v\u00e4mjelse ser vi, hur den gamle antikguden nu f\u00e5r vika f\u00f6r en ot\u00e4ck, tjockmagad, humlebekransad silen, som rider p\u00e5 ett \u00f6lfat i st\u00e4llet f\u00f6r ett vinfat. Gambrinus personifierar \u00f6let av malt och humle.
\n41: I ett av Lubecks krig gick \u00f6lr\u00e4kningarna till mer \u00e4n 40% av alla krigskostnaderna och Hansans r\u00e4kenskaper visar att p\u00e5 1400-talet drack en sj\u00f6man ungef\u00e4r 13 liter \u00f6l om dagen. Som j\u00e4mf\u00f6relse skall jag kanske n\u00e4mna att i 1950 \u00e5rs Sverige var befolkningens konsumtion i medeltal bara 24 liter om \u00e5ret.
\nUndra inte p\u00e5 att dessa oceaner utav \u00f6l skapar en alldeles ny m\u00e4nniskotyp i norra Europa. Antikens och den tidigare medeltidens konstverk s\u00e4ger oss, att det inte fanns n\u00e5gra tjocka m\u00e4nniskor p\u00e5 den tiden. Undantagen bekr\u00e4ftar bara regeln. Men nu har vi kommit in i de stora \u00f6lmagarnas epok, som r\u00e4cker \u00e4nda fram till upplysningstidevarvet. Varken f\u00f6rr eller senare i v\u00e4rldshistorien m\u00f6ter man s\u00e5dana k\u00f6ttberg som d\u00e5, och varken f\u00f6rr eller senare har den v\u00e4ldiga magvidden skattats som tecken p\u00e5 h\u00e4lsa och andlig kraft. Vem personifierar tidevarvet b\u00e4ttre \u00e4n \u00d6l-G\u00f6ran, s\u00e4g? Eller kurfursten Johan Georg av Sachsen, som han kallas, n\u00e4r man skall vara mera ceremoni\u00f6s. \u201dSom en m\u00e4nniska kom man dit, som ett svin kr\u00f6p man bort.\u201d skrev hertig Ernst av Anhalt en g\u00e5ng efter en liten fest hus kurfursten av Dresden.
\n42: Naturligtvis drack man uppe i \u00f6verklassen inte bara \u00f6l utan ocks\u00e5 vin. Och i samma vilda \u00f6verd\u00e5d. N\u00e4r Erik XIV \u00e5r 1562 gifte bort sin syster med pfalzgreven till Veldenz, gick det \u00e5t 14000 liter vin. Nu vet vi ju inte, hur m\u00e5nga g\u00e4ster det var eller hur m\u00e5nga dagar, som br\u00f6llopsfesten p\u00e5gick. Men siffran \u00e4r i alla fall \u00f6verv\u00e4ldigande eller hur?
\nDet har funnits vinodlingar kring Loire i mer \u00e4n femton hundra \u00e5r, och traditionen ber\u00e4ttar, att den f\u00f6rsta vinrankan planterades i Marmoutier av biskop Martin av Tours, den helige M\u00e5rten, till vars minne vi alltid \u00e5t g\u00e5s den 10 november, \u00e4nda tills vi blev lutheraner och b\u00f6rjade fira Martin Luther i st\u00e4llet.
\n44: Maderia \u00e4r vinet p\u00e5 modet i Sverige nu, fr\u00e4mst den s\u00f6ta, fylliga typen, som kallas Malvoisir. Men vi, som \u00e4r finsmakare, f\u00f6redrar naturligtvis Sercial, den ljusa, torra typen, som f\u00f6rst lanserades i stora v\u00e4rlden av konn\u00e4ss\u00f6rer som Talleyrand och Per Tham till Dagsn\u00e4s. Det \u00e4r m\u00e5h\u00e4nda helger\u00e5n att placera Tham bredvid en av denna v\u00e4rldens stora, men som vink\u00e4nnare var han i alla fall Talleyrands like. Och han fick faktiskt darr p\u00e5 handen, n\u00e4r han i breven till Sergel talade om sin h\u00e4rliga torra Madeira. Och Sergel, som naturligtvis var en impulsiv konstn\u00e4rsnatur, jublade och dansade n\u00e4r Tham bj\u00f6d honom ner till Dagsn\u00e4s. Var det bara tanken p\u00e5 denna fina Sercial, som v\u00e5llar Sergels gl\u00e4djeskutt?
\nI drottning Karins Sverige f\u00f6redrog man dock rommeni, som kort och gott bara betyder spanskt vin. Det var s\u00e4rskilt efters\u00f6kt p\u00e5 grund av sin h\u00f6ga alkoholhalt! Att st\u00e4mningen m\u00e5ste ha varit h\u00f6g bland g\u00e4sterna vid br\u00f6llopet i Stockholm 1562 f\u00f6rst\u00e5r vi, n\u00e4r vi h\u00f6r, hur mycket starkvin man drack. \u00d6ver tusen liter rommeni. Det \u00e4r inte sm\u00e5droppar, det.
\nMen kom ih\u00e5g , att det endast var i norra Europa, som man drack s\u00e5 h\u00e4r okultiverat och bara f\u00f6r att f\u00e5 ett rus. I Spanien, Italien och Frankrike s\u00e5g man n\u00e4stan med avsky p\u00e5 dessa m\u00e4nniskor, som bara hade intresse av kvantiteten och ingen aning om vinets raffinemang. Det var faktiskt tv\u00e5 v\u00e4rldar som inte f\u00f6rstod varandra. Och n\u00e4r Henrik IV av Frankrike gick i giftastankar \u00e5r 1600, avb\u00f6jde han f\u00f6rslaget att gifta sig med en tysk prinsessa, ty han ville inte ha ett vinfat i s\u00e4ngen, som han sa. Maria av Medici var en b\u00e4ttre partner, tyckte han, ty hon var fr\u00e5n Italien.
\nMen de v\u00e4ldiga dryckesk\u00e4mparnas och de stora \u00f6lmagarnas tid hade sett sina b\u00e4sta dagar d\u00e5. N\u00e4r Frankrike fr\u00e5n och med 1600-talets mitt fick hegemonin i v\u00e4rlden och fransk kultur och franska sedv\u00e4njor b\u00f6rjade efterapas \u00f6verallt i Europa, blev ocks\u00e5 s\u00e4llskapslivet mera hyfsat.
\n46: P\u00e5 1600-talet tar fransm\u00e4nnen det stora steget mot verklig vinkultur och bara dricker oblandat vin. Sedan antiken hade man n\u00e4mligen som man sade \u201df\u00f6rb\u00e4ttrat\u201d vinet med alla m\u00f6jliga och om\u00f6jliga f\u00f6rf\u00e4rliga kryddor. Ess\u00e9n h\u00e4vdar att nu stod vi inf\u00f6r en av de stora v\u00e4ndpunkterna i m\u00e4nsklighetens historia.
\n47: Vad vore livet utan extravagans? Och vad kan b\u00e4ttre symbolisera den \u00e4n skummande champagne? Ess\u00e9n hyllar Dom P\u00e9rignons skicklighet, intelligens och k\u00e4nsliga smaksinne som skapade denna underbara konstprodukt. Men det dr\u00f6jde l\u00e4nge innan det gick upp f\u00f6r folk hur underbar champagnen var. F\u00f6rst 1708 gjorde den sin entr\u00e9 i Versailles, men f\u00f6rst efter 1815 spred sig dess \u00f6ver Europa.
\n48: Naturligtvis var det i samband med det stora kriget d\u00e5! N\u00e4r vi l\u00e4ser, att Napoleon flydde fr\u00e5n Waterloo den 18 juni 1815 med fienden hack i h\u00e4l, s\u00e5 noterar vi med f\u00f6rv\u00e5ning, hur l\u00e5ng tid som dessa engelsm\u00e4n och skottar och tyskar och ryssar verkligen beh\u00f6vde f\u00f6r att komma till Paris. Ess\u00e9n har \u00e4ntligen funnit f\u00f6rklaringen. De gl\u00f6mde sig helt enkelt kvar i Reims. Vem brydde sig om korsikanen, n\u00e4r champagnefirmornas k\u00e4llare l\u00e5g \u00f6ppna och man bara beh\u00f6vde str\u00e4cka ut handen och ta vad man ville ha. Champagnekorkarna knallade v\u00e4rre \u00e4n f\u00e4lthaubitsarna vid Waterloo, och vinet fl\u00f6t i str\u00f6mmar. Enbart fr\u00e5n firman Moet & Chandon stal soldaterna 600\u00a0000 flaskor. Vinhandlarna vred sina h\u00e4nder och gr\u00e4t, ty de trodde att de var ruinerade. De f\u00f6rstod sig inte p\u00e5 reklam p\u00e5 den tiden! Men snart fick de g\u00f6ra sina f\u00f6rsta l\u00e4rosp\u00e5n i den konsten. Ty n\u00e4r kriget var slut och officerarna kom hem till London och Berlin och Petersburg och Wien s\u00e5 hade de med sig minnet av de glada dagarna i Reims. Och snart str\u00f6mmade best\u00e4llningarna in fr\u00e5n v\u00e4rldens alla h\u00e5ll. N\u00e4r allt kom omkring, s\u00e5 var det champagnefirmorna i Reims, som vunnit mest p\u00e5 kriget.
\n50: Ni k\u00e4nner v\u00e4l Horace Walpole? Han var son till Sir Robert och blev i tidens fullbordan fj\u00e4rde Earl of Oxford. Han var en spirituell f\u00f6rfattare och passionerad samlare av gamla b\u00f6cker, konstverk och andra rariteter. Han var kort sagt, en fint kultiverad lyxm\u00e4nniska och passar d\u00e4rf\u00f6r utm\u00e4rkt bra h\u00e4r f\u00f6r att representera det tidevarv, han levde i.
\nWalpole, h\u00f6r jag n\u00e5gon h\u00e4pet ropa: Skall han f\u00e5 komma med h\u00e4r, han som inte ens kunde skilja mellan chianti och r\u00f6d bordeaux.
\nDet \u00e4r just d\u00e4rf\u00f6r som jag v\u00e4ljer honom! Ty vem \u00e4r kapabel att skilja p\u00e5 det efter en flaska portvin?
\nNej, det h\u00e4r om portvinet \u00e4r inte f\u00f6rtal, ty jag har ifr\u00e5n hans egen mun, att han och hans v\u00e4nner ofta slutade kv\u00e4llen vid en r\u00f6d bordeaux efter en middag med portvin och rhenvin. Denna sed var inte ovanlig i 1700-talets England.
\n51: Det var f\u00f6rst 1800-talet f\u00f6rbeh\u00e5llet att r\u00e4tt fatta vinernas gradering, att man m\u00e5ste g\u00e5 ifr\u00e5n det l\u00e4ttare till det starkare f\u00f6r att inte sl\u00e5 ihj\u00e4l det svagaste, att man skall dricka ett torrt vin f\u00f6re och inte efter ett s\u00f6tt och spara de b\u00e4sta vinerna till sist.
\nBry dig inte om alla dessa regler, som bjuder, vad det skall f\u00f6r ett vin till varje s\u00e4rskild r\u00e4tt, vad det skall vara f\u00f6r vin till klara soppor, till kokt torsk eller lutfisk, till r\u00e5biff, kalvstek eller melon!
\nKom ih\u00e5g, att det finns inte n\u00e5gon regel utan undantag och att den b\u00e4sta regeln lyder: G\u00d6R SOM DU VILL! Var inte n\u00e5gon vinsnobb och missunna inte din n\u00e4sta att dricka det, som han tycker smakar b\u00e4st.<\/p>\n

O kaffe, du som skingrar alla sorger
\n<\/strong> 11: Herdepojken Kaldi och getterna. N\u00e4r han ocks\u00e5 b\u00f6rjat \u00e4ta den m\u00e4rkv\u00e4rdiga frukten gl\u00f6mde han sin fattigdom och var den lyckligaste herden i Lyckliga Arabien.
\n12: Mohammedanska pr\u00e4ster uppfann kaffet. Ty koranen p\u00e5bj\u00f6d sprif\u00f6rbud.
\n13: Abd-al-Kadirs bok om kaffet 1587.
\n14: G\u00e5 till Bibliotheque Nationale och l\u00e5na hans bok. B\u00e4ttre \u00e4n att springa sig d\u00f6dstr\u00f6tt p\u00e5 Louvrens slott och tr\u00e4ngas framf\u00f6r Mona Lisa eller den huvudl\u00f6sa segergudinnan Nike. Kaffet har varit i allm\u00e4nt bruk sedan mitten av 1400-talet.
\n15: \u00c4rke\u00e4ngeln Gabriel gav Mohammed en livgivande dryck som gjorde honom s\u00e5 frisk att han kunde p\u00e5 en och samma dag kasta 40 krigare ur sadeln och lyckligg\u00f6ra 40 kvinnor.
\nMed puritan menas enligt gammal klassisk definition en m\u00e4nniska, som vill f\u00f6rbjuda bj\u00f6rndans, inte d\u00e4rf\u00f6r att hon tycker synd om bj\u00f6rnen, utan d\u00e4rf\u00f6r att det f\u00f6rargar henne att se, att bj\u00f6rndans roar folk. De mohammedanska puritanerna hade inga bj\u00f6rnar att reta sig p\u00e5, men de enades i ett heligt hat till kaffet. Och kr\u00e4vde kaffef\u00f6rbud.
\n18: \u00c4t ditt br\u00f6d med gl\u00e4dje och drick ditt vin med glatt hj\u00e4rta s\u00e4ger Predikaren, och ingen sade mot honom f\u00f6re Mohammed.
\n21: \u00c5r 1683 stod de b\u00e5da bundsf\u00f6rvanterna (kaffet och turkarna ) framf\u00f6r Wien. Det var ett guds under, att kristenhetens yttersta utpost i \u00f6ster r\u00e4ddades den g\u00e5ngen. Men fast barbarerna slogs p\u00e5 flykten, s\u00e5 intog \u00e4nd\u00e5 kaffet Wien. Kolschitzky lade beslag p\u00e5 500 s\u00e4ckar och \u00f6ppnade v\u00e4rldens f\u00f6rsta kaffehus \u201dCaf\u00e9 zur blauen Flaschen\u201d.
\n22. P\u00e5ven Klemens VIII hade f\u00e5tt smak f\u00f6r kaffe. Denna satans dryck \u00e4r s\u00e5 ljuvlig att det skulle vara skada att l\u00e5ta de otrogna ensamma f\u00e5 njuta den. Vi skall lura Satan och d\u00f6pa den och g\u00f6ra den till en sant kristlig dryck.
\n24: Dufour rekommenderade 1684 kaffe som s\u00f6mnmedel strax f\u00f6re s\u00e4ngg\u00e5endet. Ess\u00e9n g\u00e5r i borgen f\u00f6r att han talar sant.
\n34: Rousseau dog med kaffekoppen i sin hand. Kaffe var det sista ord som undslapp honom h\u00e4r i v\u00e4rlden.<\/p>\n

Ett par tre bloss. Refereras inte. R\u00f6kning \u00e4r ej l\u00e4ngre modernt.<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vid sammankomsten mindes Leif H Hj\u00e4rre n\u00e5gra av lektor Ess\u00e9ns \u201dl\u00e4rdomar\u201d, vilka sammanst\u00e4llts nedan med h\u00e4nvisning till respektive sida i Ess\u00e9ns b\u00f6cker. Dessa anges med sin titel i referatet: Tolv kring bordet 11: Brillat-Savarin: H\u00f6gsta antalet vid bordet \u00e4r tolv. Musernas antal b\u00f6r \u00f6kas fr\u00e5n nio till tio. Ett gammalt romerskt ordspr\u00e5k: Sju \u00e4r en […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":48,"menu_order":11,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"ocean_post_layout":"","ocean_both_sidebars_style":"","ocean_both_sidebars_content_width":0,"ocean_both_sidebars_sidebars_width":0,"ocean_sidebar":"","ocean_second_sidebar":"","ocean_disable_margins":"enable","ocean_add_body_class":"","ocean_shortcode_before_top_bar":"","ocean_shortcode_after_top_bar":"","ocean_shortcode_before_header":"","ocean_shortcode_after_header":"","ocean_has_shortcode":"","ocean_shortcode_after_title":"","ocean_shortcode_before_footer_widgets":"","ocean_shortcode_after_footer_widgets":"","ocean_shortcode_before_footer_bottom":"","ocean_shortcode_after_footer_bottom":"","ocean_display_top_bar":"default","ocean_display_header":"default","ocean_header_style":"","ocean_center_header_left_menu":"","ocean_custom_header_template":"","ocean_custom_logo":0,"ocean_custom_retina_logo":0,"ocean_custom_logo_max_width":0,"ocean_custom_logo_tablet_max_width":0,"ocean_custom_logo_mobile_max_width":0,"ocean_custom_logo_max_height":0,"ocean_custom_logo_tablet_max_height":0,"ocean_custom_logo_mobile_max_height":0,"ocean_header_custom_menu":"","ocean_menu_typo_font_family":"","ocean_menu_typo_font_subset":"","ocean_menu_typo_font_size":0,"ocean_menu_typo_font_size_tablet":0,"ocean_menu_typo_font_size_mobile":0,"ocean_menu_typo_font_size_unit":"px","ocean_menu_typo_font_weight":"","ocean_menu_typo_font_weight_tablet":"","ocean_menu_typo_font_weight_mobile":"","ocean_menu_typo_transform":"","ocean_menu_typo_transform_tablet":"","ocean_menu_typo_transform_mobile":"","ocean_menu_typo_line_height":0,"ocean_menu_typo_line_height_tablet":0,"ocean_menu_typo_line_height_mobile":0,"ocean_menu_typo_line_height_unit":"","ocean_menu_typo_spacing":0,"ocean_menu_typo_spacing_tablet":0,"ocean_menu_typo_spacing_mobile":0,"ocean_menu_typo_spacing_unit":"","ocean_menu_link_color":"","ocean_menu_link_color_hover":"","ocean_menu_link_color_active":"","ocean_menu_link_background":"","ocean_menu_link_hover_background":"","ocean_menu_link_active_background":"","ocean_menu_social_links_bg":"","ocean_menu_social_hover_links_bg":"","ocean_menu_social_links_color":"","ocean_menu_social_hover_links_color":"","ocean_disable_title":"default","ocean_disable_heading":"default","ocean_post_title":"","ocean_post_subheading":"","ocean_post_title_style":"","ocean_post_title_background_color":"","ocean_post_title_background":0,"ocean_post_title_bg_image_position":"","ocean_post_title_bg_image_attachment":"","ocean_post_title_bg_image_repeat":"","ocean_post_title_bg_image_size":"","ocean_post_title_height":0,"ocean_post_title_bg_overlay":0.5,"ocean_post_title_bg_overlay_color":"","ocean_disable_breadcrumbs":"default","ocean_breadcrumbs_color":"","ocean_breadcrumbs_separator_color":"","ocean_breadcrumbs_links_color":"","ocean_breadcrumbs_links_hover_color":"","ocean_display_footer_widgets":"default","ocean_display_footer_bottom":"default","ocean_custom_footer_template":"","footnotes":""},"class_list":["post-133","page","type-page","status-publish","hentry","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/133","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=133"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/133\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":539,"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/133\/revisions\/539"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/48"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=133"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}