God eftermiddag allesammans!<\/p>\n
Mitt namn \u00e4r Julia Olsson och jag studerar just nu vid samh\u00e4llsprogrammet h\u00e4r p\u00e5 Ystad Gymnasium. Om tv\u00e5 veckor \u00f6ppnas portarna f\u00f6r mig och skolans \u00f6vriga treor. Om tv\u00e5 veckor tar vi studenten. Ni kanske undrar varf\u00f6r jag inte st\u00e5r h\u00e4r framme p\u00e5 aulans scen och h\u00e5ller detta tal f\u00f6r er. F\u00f6rklaringen \u00e4r enkel. Medan ni lyssnar p\u00e5 denna inspelning sitter jag i en bil tillsammans med mina klasskamrater p\u00e5 v\u00e4g till v\u00e5r bal. Det \u00e4r en stor dag f\u00f6r oss allihop, ett minne som skapas, en k\u00e4nsla att minnas. Precis som resten av v\u00e5r skolg\u00e5ng tillsammans.<\/p>\n
Att bli student \u00e4r en v\u00e4ldigt fin upplevelse. Framf\u00f6rallt denna sista termin tillsammans har utvecklat oss inte minst som personer men \u00e4ven som klass v\u00e4ldigt mycket. Ni minns s\u00e4kert sj\u00e4lva, k\u00e4nslan av att vara omgiven av sina b\u00e4sta v\u00e4nner, underbara l\u00e4rare och alla skratt och minnen som vi allihop tillsammans delat. Bakom all gl\u00e4dje finns s\u00e5klart \u00e4ven det tunga, alla timmar framf\u00f6r b\u00f6cker och uppsatser. Det \u00e4r inte alltid s\u00e5 l\u00e4tt att vara student \u00e5r 2017. F\u00f6r 10 \u00e5r sedan fanns inte samma sociala v\u00e4rld som idag med tanke p\u00e5 de sociala mediernas uppkomst. Idag kommunicerar min klass p\u00e5 Facebook i en chatt, d\u00e4r vi st\u00f6ttar och p\u00e5minner varandra om diverse uppgifter och viktiga tider. Jag kan inte dra mig till minnes en enda lektion som en enda elev varit fullt n\u00e4rvarande under hela lektionen \u2013 antingen har n\u00e5got kommit upp p\u00e5 deras dator eller s\u00e5 \u00e4r telefonen uppe i n\u00e5gra sekunder, f\u00f6r att sedan \u00e5terv\u00e4nda till byxfickan.<\/p>\n
Men p\u00e5 m\u00e5nga andra s\u00e4tt \u00e4r det faktiskt ganska beh\u00e4ndigt att vara elev \u00e5r 2017. Vi f\u00e5r skriva p\u00e5 dator och l\u00e4ser delvis digitaliserade b\u00f6cker. Inte helt fel med tanke p\u00e5 hur vana vi \u00e4r vid just media. S\u00e5klart f\u00f6rst\u00e5r jag att det kanske f\u00f6rsv\u00e5rar arbetet f\u00f6r l\u00e4rarna p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att vi elever tenderar att kunna skriva mycket mer p\u00e5 datorerna \u00e4n vad man orkar skriva f\u00f6r hand. Jag menar, mitt och min klasskompis Michelles gymnasiearbete, som handlar om ungdomskriminalitet, \u00e4r ett bra exempel p\u00e5 datorns fantastiska f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rl\u00e4nga uppsatser. Sidantalet hamnade till slut p\u00e5 74. Anledningen \u00e4r enkel \u2013 \u00e4mnet var fantastiskt intressant att unders\u00f6ka och forska i enligt oss b\u00e5da. I samspel med hur l\u00e4tt det \u00e4r att hitta k\u00e4llor och fakta p\u00e5 internet och hur enkelt det \u00e4r att skriva p\u00e5 datorn, blev det helt enkelt en hel del skriven text. Men moderniseringen av skolg\u00e5ngen har \u00e4ven lett till mycket stressfyllda moment. M\u00e5nga bollar i luften samtidigt d\u00e4r man som elev inte alltid hinner andas ut mellan varven. Framf\u00f6rallt inte om man samtidigt som man vill prestera, \u00e4ven vill vara en god v\u00e4n eller familjemedlem och finnas tillhands och g\u00f6ra alla till lags.<\/p>\n
<\/p>\n
Det \u00e4r sv\u00e5rt att vara student \u00e5r 2017, f\u00f6r man m\u00e5ste p\u00e5 samma g\u00e5ng vara s\u00e5 mycket mer \u00e4n s\u00e5. Det har varit mycket stress, m\u00e5nga uppgifter och prov p\u00e5 en och samma g\u00e5ng, samtidigt som ens sociala liv ska bibeh\u00e5llas s\u00e5v\u00e4l i verkligheten som p\u00e5 sociala medier. Tiden har ibland k\u00e4nts s\u00e5 knapp.<\/p>\n
Jag minns hur jag i ettan l\u00e4ngtade till den dagen som kommer om endast tv\u00e5 veckor, hur l\u00e5ng tiden till dess k\u00e4ndes d\u00e5. Nu k\u00e4nner jag mig ledsen \u00f6ver att tiden flugit f\u00f6rbi s\u00e5 fort. Jag ser hur mina v\u00e4nner springer runt i panik inf\u00f6r v\u00e5r kommande resa till Magaluf \u2013 allt skolarbete m\u00e5ste vara klart innan dess. Samtidigt l\u00e4ngtar jag, eftersom det \u00e4r nu under de sista veckorna som allt vi sett fram emot och pratat om sedan ettan faktiskt h\u00e4nder p\u00e5 riktigt. Ni minns s\u00e4kert sj\u00e4lva hur snabbt de sista veckorna i skolan fl\u00f6g f\u00f6rbi en. Allt fokus p\u00e5 de sista uppgifterna och proven, samtidigt som alla roligheter sker p\u00e5 fritiden med klassen.<\/p>\n
Men jag kommer sakna skolan, sakna l\u00e4rarna och jag kommer sakna min klass efter att vi sprungit ut p\u00e5 trappan om tv\u00e5 veckor. Viktigt att minnas \u00e4r dock att vi inte bara l\u00e4mnar en massa bakom oss n\u00e4r vi springer ut d\u00e4r p\u00e5 trappan. Vi springer ut mot en fantastisk framtid d\u00e4r vi alltid kommer ha dessa \u00e5r tillsammans som gemensamt minne.<\/p>\n
Gymnasiet i sig har varit v\u00e4ldigt utvecklande inte endast l\u00e4rom\u00e4ssigt utan \u00e4ven f\u00f6r min personliga resa. Nu \u00e4r det min tur att avsluta denna resa p\u00e5 Ystad Gymnasium, f\u00f6r att p\u00e5b\u00f6rja n\u00e4sta. Framtiden \u00e4r sp\u00e4nnande p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att ingen kan f\u00f6rutsp\u00e5 den, men en sak jag s\u00e4kert l\u00e4rt mig \u00e4r att det \u00e4r jag sj\u00e4lv som skapar den, och jag ska se till att ta med mig dessa \u00e5r p\u00e5 gymnasiet i ryggs\u00e4cken n\u00e4r jag ger mig ut p\u00e5 resande fot i v\u00e4rlden.<\/p>\n
Tack f\u00f6r mig!<\/p>\n
<\/p>\n
Julia Olsson, klass SA14B, Ystad Gymnasium<\/p>\n
27 maj 2017<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
God eftermiddag allesammans! Mitt namn \u00e4r Julia Olsson och jag studerar just nu vid samh\u00e4llsprogrammet h\u00e4r p\u00e5 Ystad Gymnasium. Om tv\u00e5 veckor \u00f6ppnas portarna f\u00f6r mig och skolans \u00f6vriga treor. Om tv\u00e5 veckor tar vi studenten. Ni kanske undrar varf\u00f6r jag inte st\u00e5r h\u00e4r framme p\u00e5 aulans scen och h\u00e5ller detta tal f\u00f6r er. F\u00f6rklaringen […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"ngg_post_thumbnail":0,"ocean_post_layout":"","ocean_both_sidebars_style":"","ocean_both_sidebars_content_width":0,"ocean_both_sidebars_sidebars_width":0,"ocean_sidebar":"","ocean_second_sidebar":"","ocean_disable_margins":"enable","ocean_add_body_class":"","ocean_shortcode_before_top_bar":"","ocean_shortcode_after_top_bar":"","ocean_shortcode_before_header":"","ocean_shortcode_after_header":"","ocean_has_shortcode":"","ocean_shortcode_after_title":"","ocean_shortcode_before_footer_widgets":"","ocean_shortcode_after_footer_widgets":"","ocean_shortcode_before_footer_bottom":"","ocean_shortcode_after_footer_bottom":"","ocean_display_top_bar":"default","ocean_display_header":"default","ocean_header_style":"","ocean_center_header_left_menu":"","ocean_custom_header_template":"","ocean_custom_logo":0,"ocean_custom_retina_logo":0,"ocean_custom_logo_max_width":0,"ocean_custom_logo_tablet_max_width":0,"ocean_custom_logo_mobile_max_width":0,"ocean_custom_logo_max_height":0,"ocean_custom_logo_tablet_max_height":0,"ocean_custom_logo_mobile_max_height":0,"ocean_header_custom_menu":"","ocean_menu_typo_font_family":"","ocean_menu_typo_font_subset":"","ocean_menu_typo_font_size":0,"ocean_menu_typo_font_size_tablet":0,"ocean_menu_typo_font_size_mobile":0,"ocean_menu_typo_font_size_unit":"px","ocean_menu_typo_font_weight":"","ocean_menu_typo_font_weight_tablet":"","ocean_menu_typo_font_weight_mobile":"","ocean_menu_typo_transform":"","ocean_menu_typo_transform_tablet":"","ocean_menu_typo_transform_mobile":"","ocean_menu_typo_line_height":0,"ocean_menu_typo_line_height_tablet":0,"ocean_menu_typo_line_height_mobile":0,"ocean_menu_typo_line_height_unit":"","ocean_menu_typo_spacing":0,"ocean_menu_typo_spacing_tablet":0,"ocean_menu_typo_spacing_mobile":0,"ocean_menu_typo_spacing_unit":"","ocean_menu_link_color":"","ocean_menu_link_color_hover":"","ocean_menu_link_color_active":"","ocean_menu_link_background":"","ocean_menu_link_hover_background":"","ocean_menu_link_active_background":"","ocean_menu_social_links_bg":"","ocean_menu_social_hover_links_bg":"","ocean_menu_social_links_color":"","ocean_menu_social_hover_links_color":"","ocean_disable_title":"default","ocean_disable_heading":"default","ocean_post_title":"","ocean_post_subheading":"","ocean_post_title_style":"","ocean_post_title_background_color":"","ocean_post_title_background":0,"ocean_post_title_bg_image_position":"","ocean_post_title_bg_image_attachment":"","ocean_post_title_bg_image_repeat":"","ocean_post_title_bg_image_size":"","ocean_post_title_height":0,"ocean_post_title_bg_overlay":0.5,"ocean_post_title_bg_overlay_color":"","ocean_disable_breadcrumbs":"default","ocean_breadcrumbs_color":"","ocean_breadcrumbs_separator_color":"","ocean_breadcrumbs_links_color":"","ocean_breadcrumbs_links_hover_color":"","ocean_display_footer_widgets":"default","ocean_display_footer_bottom":"default","ocean_custom_footer_template":"","footnotes":""},"class_list":["post-1186","page","type-page","status-publish","hentry","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1186","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1186"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1186\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1190,"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/1186\/revisions\/1190"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/ystadsstudenter.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1186"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}