Ni kanske känner en viss längtan tillbaka till den gamla goda tiden när ni själva stod här, där jag står idag. Nu öppnas en annan dörr som leder mig i riktning där ni befinner er. Jag känner både längtan och rädsla över det framtiden har att erbjuda.
Jag har nu slutat mitt sista år på gymnasiet och det var inte förrän igår som det slog mig att jag inte längre är ett barn. Framför mig har jag ansvar och bekymmer som väntar. Men jag har även mycket lycka att se fram emot, att skapa familj, att göra karriär och även att lära känna nytt folk.
Jag kommer aldrig att glömma min första skoldag här på gymnasiet. Jag var nervös och visste inte om jag skulle bli accepterad för den jag var. Jag började gå igenom hela min garderob i hopp om att jag skulle få fler vänner om jag hade rätt tröja på mig. När jag kom till skolan visade det sig att det hade ingen betydelse. Jag hade vänner oavsett min klädsel och jag hade mina lärare.
De välkomnade mig på ett sätt som jag aldrig hade blivit bemött på innan. Jag kommer aldrig att glömma min första dag då jag inte ens kunde hitta till aulan. Jag vågade inte heller fråga någon elev. Istället gick jag bakom lärarna och låtsades som att jag inte hade några bekymmer. Allt jag kunde tänka på var att jag skulle gå vilse på denna skola. Den är ju enorm. Men visst är den vacker, vacker på grund av den historia ni har skapat i skolan och vacker för de minnen framtida barn skall få en chans att uppleva.
Jag är glad över att ha fått gå på en skola där jag har haft lärare som har motiverat mig, inspirerat mig och gett mig den drivkraften jag behöver i livet.
Men det finns en man som har förändrat mitt liv. Denne man har ett gott hjärta och besitter en oändlig kunskap. Han har givit mig en fackla som kommer att vägleda mig fram i livet. Denne man har fått en stor plats i mitt hjärta och han är här idag. Jag vill att vi alla ger en stor applåd för mannen som är en förebild för oss alla på skolan, Lennart Andersson!
Det har nu gått tre år och det känns som tre dagar. Vart tog tiden vägen och kan jag på något sätt spola tillbaka och få uppleva allt igen? Då hade jag tagit vara på tiden mer och uppskattat möjligheten att få uppleva den gemenskap man har med sina klasskamrater.
Jag känner en oändlig saknad redan idag men jag känner även en lättnad. Nu börjar mitt liv! Och fram till idag har jag underbara minnen från min skoltid att bära med mig in i framtiden. Jag är den person jag är idag på grund av mina upplevelser. Det är därför jag inte ångrar de mindre lyckliga stunderna heller.
Det är många av er som kanske tycker att skolan har ändrats sedan ni gick här. Idag sker inlämning av läxor till stor del via datorn och många redovisningar görs med Powerpoint. Jag tror dock att vi har betydligt mera frihet idag. Men ni skall komma ihåg att det är fortfarande samma känsla. Även vi är stressade när vi skall göra ett stort arbete och även vi känner den enorma längtan då man inväntar sitt betyg efter ett arbete man har kämpat för. Vi är lika, vi är alla gamla elever här idag och även om samhället har ändrats har inte den spirituella biten gjort det.
Jag tackar för mig!
Liridona Mehmeti, 28 maj 2011