God eftermiddag allesammans!

Mitt namn är Julia Olsson och jag studerar just nu vid samhällsprogrammet här på Ystad Gymnasium. Om två veckor öppnas portarna för mig och skolans övriga treor. Om två veckor tar vi studenten. Ni kanske undrar varför jag inte står här framme på aulans scen och håller detta tal för er. Förklaringen är enkel. Medan ni lyssnar på denna inspelning sitter jag i en bil tillsammans med mina klasskamrater på väg till vår bal. Det är en stor dag för oss allihop, ett minne som skapas, en känsla att minnas. Precis som resten av vår skolgång tillsammans.

Att bli student är en väldigt fin upplevelse. Framförallt denna sista termin tillsammans har utvecklat oss inte minst som personer men även som klass väldigt mycket. Ni minns säkert själva, känslan av att vara omgiven av sina bästa vänner, underbara lärare och alla skratt och minnen som vi allihop tillsammans delat. Bakom all glädje finns såklart även det tunga, alla timmar framför böcker och uppsatser. Det är inte alltid så lätt att vara student år 2017. För 10 år sedan fanns inte samma sociala värld som idag med tanke på de sociala mediernas uppkomst. Idag kommunicerar min klass på Facebook i en chatt, där vi stöttar och påminner varandra om diverse uppgifter och viktiga tider. Jag kan inte dra mig till minnes en enda lektion som en enda elev varit fullt närvarande under hela lektionen – antingen har något kommit upp på deras dator eller så är telefonen uppe i några sekunder, för att sedan återvända till byxfickan.

Men på många andra sätt är det faktiskt ganska behändigt att vara elev år 2017. Vi får skriva på dator och läser delvis digitaliserade böcker. Inte helt fel med tanke på hur vana vi är vid just media. Såklart förstår jag att det kanske försvårar arbetet för lärarna på så sätt att vi elever tenderar att kunna skriva mycket mer på datorerna än vad man orkar skriva för hand. Jag menar, mitt och min klasskompis Michelles gymnasiearbete, som handlar om ungdomskriminalitet, är ett bra exempel på datorns fantastiska förmåga att förlänga uppsatser. Sidantalet hamnade till slut på 74. Anledningen är enkel – ämnet var fantastiskt intressant att undersöka och forska i enligt oss båda. I samspel med hur lätt det är att hitta källor och fakta på internet och hur enkelt det är att skriva på datorn, blev det helt enkelt en hel del skriven text. Men moderniseringen av skolgången har även lett till mycket stressfyllda moment. Många bollar i luften samtidigt där man som elev inte alltid hinner andas ut mellan varven. Framförallt inte om man samtidigt som man vill prestera, även vill vara en god vän eller familjemedlem och finnas tillhands och göra alla till lags.

 

Det är svårt att vara student år 2017, för man måste på samma gång vara så mycket mer än så. Det har varit mycket stress, många uppgifter och prov på en och samma gång, samtidigt som ens sociala liv ska bibehållas såväl i verkligheten som på sociala medier. Tiden har ibland känts så knapp.

Jag minns hur jag i ettan längtade till den dagen som kommer om endast två veckor, hur lång tiden till dess kändes då. Nu känner jag mig ledsen över att tiden flugit förbi så fort. Jag ser hur mina vänner springer runt i panik inför vår kommande resa till Magaluf – allt skolarbete måste vara klart innan dess. Samtidigt längtar jag, eftersom det är nu under de sista veckorna som allt vi sett fram emot och pratat om sedan ettan faktiskt händer på riktigt. Ni minns säkert själva hur snabbt de sista veckorna i skolan flög förbi en. Allt fokus på de sista uppgifterna och proven, samtidigt som alla roligheter sker på fritiden med klassen.

Men jag kommer sakna skolan, sakna lärarna och jag kommer sakna min klass efter att vi sprungit ut på trappan om två veckor. Viktigt att minnas är dock att vi inte bara lämnar en massa bakom oss när vi springer ut där på trappan. Vi springer ut mot en fantastisk framtid där vi alltid kommer ha dessa år tillsammans som gemensamt minne.

Gymnasiet i sig har varit väldigt utvecklande inte endast läromässigt utan även för min personliga resa. Nu är det min tur att avsluta denna resa på Ystad Gymnasium, för att påbörja nästa. Framtiden är spännande på så sätt att ingen kan förutspå den, men en sak jag säkert lärt mig är att det är jag själv som skapar den, och jag ska se till att ta med mig dessa år på gymnasiet i ryggsäcken när jag ger mig ut på resande fot i världen.

Tack för mig!

 

Julia Olsson, klass SA14B, Ystad Gymnasium

27 maj 2017

Stäng meny